Denna helgen har jag spenderat tillsammans med familjen och några andra i gbg på spahotell och senare även en visit till Marstrand på dop. Helgen började väldigt trevligt och bra på hotellet i Gbg med god mat och riktig avkoppling. Alla på glatt humör. Värre var det när vi kom till Marstrand, blev inte riktigt som vi tänkt oss.

 

Marstrand var en överraskning då jag skulle sjunga på dopet. I samband med detta uppstod missförstånd, ledsamhet och irritation. Enligt mitt sätt att se det är det viktigt att man bidrar med positiv energi och tänker på att andra människor ska må bra. Blev upprörd, trött och ledsen över all negativ energi och tråkiga kommentarer jag fick av en person i samband med att jag sa att jag skulle sjunga i kyrkan på dopet. Visserligen sa hen att det skulle bli kul att höra mig sjunga. Men i andra andetaget fick jag som en våg sköljd över mig med negativa kommentarer som: varför körde ni inte hem mig innan? Vad gör jag här? Kunde ni inte berättat innan att jag skulle behöva följa med på det här? Vill åka hem. Blev för mycket för mig att höra när jag hade fullt upp med att ladda inför min sång i kyrkan. Först blev jag bara rent sårad, ledsen. Gråten övergick sedan i ilska och besvikelse, besvikelse över hur den här personen som jag gjort så mycket för kunde forma dessa orden i sin mun. Kände att jag bara var tvungen att säga PRECIS vad jag kände, rakt ut. Gick till hen och bara sa allt, sparade inte på något, var HELT ärlig. Till saken hör att detta inte är första gången detta händer, vet även att hens sätt att bete sig gör att personens nära och kära tar avstånd. Eftersom att jag någonstans, omtänksam som jag är, bryr mig om denna personen kände jag mig tvungen att vara ärlig. Hen tog det hårt och blev ledsen, OUNDVIKLIGT. Bara sanningen som var rätt i detta fallet, var även tvungen att lätta på hjärtat. Både för att hjälpa hen att förhoppningsvis ändra sitt beteende och ha några människor kvar i sitt liv. Jag är en person som alltid vill hålla mig till sanningen och vara ärlig, man kommer längst med sanningen. Alltid bäst att prata med varandra för att lösa problem. 

 

Hoppas att detta var ett intressant inlägg. Någon som upplevt detta någon gång? En person som står dig nära som sårar, man blir ställd och får alla känslor på en gång. Hur gör man för att våga säga den bittra sanningen till någon man bryr sig om?